Dags för en seriös uppdatering och för en del avslöjanden...

JAG ÄR HEMMA!!!! Bli inte arga nu, men jag har varit hemma i lite över en vecka. Bokade om mitt flyg för att jag behövde all tid för mig själv fram till idag, vilket leder mig till mitt andra avslöjande...

Igår tog jag mig till Avesta, i sköna Dalarna, för (hör och häpna) en audition och andra musikprov. Jag har sökt till olika folkhögskolor runt om i Sverige för att försöka komma in på musiklinjer med sångprofil.

(Ni kanske undrar "vart kom det ifrån?!" som mamma gör. Fröet har legat och grott länge, men slog nog rot någonstans under alla timmar av dagdrömmeri i salladen.)

Jag har nog aldrig varit så nervös i hela mitt liv.

Men hur gick det då? JAG KOM IN! JAG KOM IN!!!! Haha, jag trodde verkligen att det gick kamelpiss. Teoriprovet gick enormt dåligt. För att inte tala om avistaprovet (=sjunga en melodi rakt ifrån papperet)

Men jag kom in. Herregud. Jag ska plugga musik i höst!

Nu känns det äntligen som att jag är hemma. Efter en frenetisk vecka där jag pluggade notläsning och ackord (nämnde jag att jag inte kan läsa noter...? Jag har nog officiellt blivit tokig.)

Jag ser fram emot att kunna slappna av och TRÄFFA folk!

Ikväll har jag, Veronica, Johanna och syster Lykke varit på Liseberg och sett Salem Al Fakir. Så bra! Han har så himla skön utstrålning. Ett riktigt lycko-piller.

Min sista tid i Thailand var bra. Meditationscentret var en riktig upplevelse. Otroligt påfrestande stundtals, som det faktum att man inte var tillåten att prata med någon annan än munkarna.

Meditationen var svår de första 2 dagarna. Försök själv att sitta ner majoriteten av dagen och 'inte tänka på någonting'. Jag blev enormt frustrerad av att koncentrera mig på andningen, och jag fick nästan andnöd. För att inte tala om hur ont det kan göra att  sitta i lotusställning. Det gick lättare de sista dagarna dock, och jag kom in i en riktigt skön känsla. Det kändes lätt, härligt och som att kroppen var omsluten av en bubbla. Det är lite svårt att förklara.

Buddhasat, vår lärare, var en lustig prick. Gladare människa får man leta efter! Han sa en himla rolig grej:

"Our mind is like a monkey, sorry (han bad alltid om ursäkt när han gjorde denna liknelse), and monkey don't like to sit still! Can go past, to future, to moon, in one second! Powerful monkey! But very restless!"

Ska försöka fortsätta att meditera på hemmaplan. Jag tror att det är ett väldigt bra sätt att varva ner och centrera sig själv.

Några munkar som hjälpte vår undervisning.

Kvällsmässa

Jag och Buddhasat.

Efter templet spenderade jag bara en natt i Chiang Mai, och sedan var det dags att åka hem.

Jag var lite nervös över att ta mig till flygplatsen. Thailands regering hade utlyst utegångsförbud mellan 9 på kvällen och 5 på morgonen, som en säkerhetsåtgärd i och med oroligheterna. Jag var tvungen att bryta detta med en timme för att hinna till mitt flyg. Det var lite svårt att hitta taxichaufförer som ville bryta förbudet, men till slut hittade jag en. Puh!

Nästan hemma...!

Min första vecka hemma... Behöver jag säga att den var extremt konstig?

För det första att komma hem - helkonstigt. Snacka om förvirring. Att prata svenska, sova i en säng samma säng varje natt, åka i högertrafik, att kunna dricka vattnet från kranen, ha en hel garderob med kläder... Resandet blev liksom en slags vardag.
Kul att träffa syskonen som har vuxit så det knakat! Noa har vuxit hela 7 centimeter, alltså 1 centimeter i månaden. Helt otroligt!

Och sen att vara hemma, men inte träffa vänner, och bara fokusera på en audition; något som jag aldrig tidigare varit på... WEIRD.

Gud vad skönt att det är över. Och gud vad skönt att det gick bra.

Och gud vad skönt det är att vara HEMMA!