Nihao!
Da var man i Kina. Oj. Allt ar sa annorlunda har - lukterna, folkmassorna, husen, manniskorna...
Min forsta dag i Peking var lite tokig. Flygresan var forresten bra, traffade Hassan som aker dit varje ar for att kopa mobler. Traffade en annan snubbe i vanthallen ocksa, Goran. Dessa tva filurer verkade en aning alarmerade av att jag skulle ut och aka ensam, sa jag fick deras nummer om jga skulle raka illa ut.
Sa, ater till min forsta dag.
Notering nummer ett - det stammer, folk ar kassa pa engelska. Men det gar trots allt att kommunicera med kroppssprak och genom att rita pa ett papper.
Forsokte den senare tekniken nar jag letade efter en box att lasa in min rygga over dagen, eftersom jag inte skulle mota upp med Kevin forran pa kvallen. Detta var forgaves. Det finns INGA forvaringsboxar pa stationerna i Peking forutom pa flygplatsen da.
Alltsa fick jag slapa runt pa ryggsacken hela dagen. Fasen ocksa, tog jag verkligen med mig sa mycket?

Tog mig till Lamateplet for att fa lite lugn. Tempot ar hogt i den har stan.
En snall gubbe i biljettkassan lat mig lasa in min ryggsack i hans bil - lugna er, jag blev ocksa tveksam har. Jag fick behalla hans nycklar under tiden jag var i templet. Schysst!
Templet var vackert. Varldens storsta Buddha finns har, som ar 18 meter over marken, och 8 meter under mark. BIG.

Senare forsokte jag hitta ett internetcafe' for att skicka ett allt-ar-bra-mejl till mamma. Det visade sig vara svart det ocksa. Fick tillslut lana en dator i ett litet shaskigt kontor, som visade sig vara en law firm.

Pa kvallen motte jag upp med Kevin. Vi hade lite svarigheter att hitta varandra, men det loste sig till slut.
Vi drog och kakade nudlar, riktigt bra sadana! Jattegott. Senare tog vi oss till en bar som en av hans vanner agde. Det var supertrevligt, aven fast de pratade kinesiska storsta delen av tiden. Men de var snalla och oversatte nar jag missade en poang eller ett skamt.

Idag vaknade jag sent, runt tolv. Men inte konstigt - raknade ut att jag var vaken runt 30 timmar, minus kanske 2 timmar som jag lyckades skrapa ihop pa flyget. Bra att jag orkade, jag kanner inte av tidsskillnaden sa varst mkt nu.
Har varit pa OS-stadion idag och trangts med massa kineser. Flera ganger blev jag tillfragad om de fick ta kort med mig. Jag maste verkligen sticka ut har, for folk stirrar. Jag kanner mig som en stor, blond jatte.

Nu ska vi snart aka och kaka Hotpot och se pa nan improvisations-komedishow. Ska bli kul!

Hej svejs! Hoppas ni har det bra dar hemma.

Nu återstår inte ens ett dygn i Sverige. Jag känner mig konstigt lugn. Jag är redan på väg på något sätt.

Har idag träffat Robert, och sett hur han bor i Nacka :) Long time no see! Mycket trevligt.

Gick en promenad med Jens i morse, där vi genomförde ett experiment - vi sa "hej" till de stockholmare vi mötte. Konsiga blickar och tvekande "hej" tillbaka fick vi. Inte som hemma i byn direkt! Käkade sedan indiskt, innan Jens drog till jobbet. Fick för mig att prova på en tugga grön chilli. Fy farao, vad starkt!

Nu ska jag sova, om det går. Okej, lite nervös är jag allt.

Om någon vill slå en pling, gör detta innan klockan 15 imorgon :)
Kram på er!

Då var man på väg. Äntligen! Det känns märkligt, skönt, kul, ledsamt, nervöst och... svårt att hitta fler passande adjektiv. Mycket känslor. Men det är väldigt skönt att inte längre stå och stampa på samma fläck. Resfebern har släppt en aning. (-Ta i trä!) Nu sitter jag här vid Jens dator, i hans lya på söder. Jens är på väg från Götet, där han har jobbat för dagen. Själv har jag käkat lite ärtsoppa (det kändes lite för klyschigt att köpa nudlar), kokat mig en stor kopp té och lyssnat in mig på en riktigt chillad skiva (Tack Martin!). Ska strax bädda ner mig i Jens säng och se på "Into the Wild". Japp, det är bara för att komma i stämning. /FF

Detta är ungefär mitt tredje försök att skriva någonting vettigt. Allt som kommer är en enda röra av alla möjliga tankar. Om man kunde kika in i min skalle nu skulle det nog se ut som en överfull anslagstavla, med ungefär 20 olika "att göra"- listor, en drös "kom ihåg"-lappar och annat skräp.

Inget ont om listor (jag brukar gilla såna), men jag är så himla trött på allt planerande. Det är svårare att föreställa sig resan nu än vad det var för 3 månader sedan. Det känns ganska mycket större nu, om man säger så.
Jag har en resfeber som heter duga. Det är inga fjärilar i magen längre, det är snarare i nivå med dålig sömn.

Packningen börjar arta sig (Och nej Therese, jag kommer nog inte vara klar ikväll). Det är svårt. Speciellt klädvalen.

Dock har jag inte varit helt overksam idag.
Har varit på banken och lämnat in fullmakten (så att mamma & pappa har tillgång till mina konton, om något skulle hända), samt på vårdcentralen där jag flörtade till mig en spruta svininfluensasvaccin, trots att jag egentligen inte hör till någon av riskgrupperna.

Och är det någon som vill ge mig en tidig julklapp så är malariaprofylax välkommet.